Äkta illa...

Vilken jäkla skitdag.

Träffade Christine senare på kvällen, vi gick till Valfrids och både pratade, var tysta, och bara var. Svårt att beskriva hur bra det är att ha sådana människor omkring sig, att vi känner varandra till punkt och pricka (på gott och ont), och som det är skönt att bara sitta tyst med ibland.

Ska försöka sova snart, och vakna till ett fortsatt liv, som man kanske uppskattar lite extra. Det är faktiskt värt att ta hand om varandra medans man kan. Tycker att Malin beskriver det bra här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0